feminist javisst… eller?

Har tänkt en del på feminsm eller kanske snarare på alla dessa människor som kallar sig feminister. Jo visst kanske jag fortfarande räknar mig till den skaran, men vad lägger jag själv för värderingar bakom. För om det handlar om att vända på vår ordning och göra kvinnor överordnade män, då är jag inte så säker. Visst kan jag väl tycka att de borde få ge igen för gammal ost, men inte egentligen. Det är liksom ingen långsiktig lösning.

Vad jag vill ha med i min feminism kanske egentligen är mänsklighet/kvinsklighet (vårt språk är till och med mansifierat — bort med det!). Vi borde få vara olika, men att egenskaper tillskrivs som kvinnligt/manligt gillar jag inte. Just det att vi alla verkar ha så svårt för att undvika generaliseringar leder ju onekligen till kategorisering som i sin tur leder till fördommar.

Detta gäller lika mycket för många av dem som kallar sig feminister. De kategoriserar och petar in folk i fack minst lika mycket som medelålders vita män (som enligt både dem och mig själv (förlåt) tillhör den äckligaste och mest fördomsfulla kategorin någonsin) — om inte mer, för gubbarna (iaf dem som jag fördomsfullt pekar mitt finger på) saknar medvetenhet.

Samma sak är det ju med alla som försöker ställa sig utanför på ett eller annat sätt. De proklamerar stolt hur fördomsfria de är och att alla får vara med. Ändå finns så många koder, så mycket olika sätt man ska klä sig på, uttrycka sig och vara på att det krävs seriös dechiffrering för att kunna förstå och ansluta sig, om man nu skulle vilja det.

Alltså det jag klottrat ner är bara lite av huvuddragen av min fundering. Själva poängen är väl den att det finns många som vill se sig själva som mycket bättre, friare, öppnare och framförallt mindre fördomsfulla. Det jag menar är att det oftast är BS. Alltså de är minst lika hemska själva. Medvetenhet är bra. Jag kan ju se att det förekommer förtryck/olika behandling av olika människor — även här i Sverige. Jag kan försöka att själv behandla andra så bra som möjligt oavsett vad de har för bakgrund. Problemet kommer väl när det gäller att få andra medvetna. Jag kan åtminstone välja att säga ifrån eller ge fan i att skratta när någon säger sexistiska skämt. Jag kan också välja att ingripa om någon misshandlar/våldtar, åtminstone göra ett tappert försök i väntan på polis (som jag har väldigt lite förtroende för…).

Jag menar inte att det är fel med feminister. Tvärtom tycker jag att det är bra. Det är såklart inte alltid lätt att slå underifrån. Även om de misslyckas på ett sätt, så kanske de åtminstone skapar debatt. Bättre att de blir förlöjligade än ignorerade.