ont

Här händer inte så mycket. Jag funderade lite på hur hjärnan uppfattar smärta. Eftersom det känns som att man ska ha ont efter en operation så började jag fundera. När jag har mått dåligt i långa perioder så har jag stängt av väldigt många känslointryck. De flest intrycken är för starka och för att orka så intalar jag mig att det bara är kemi inne i min hjärna mellan synapserna där. Det är ju inte helt fel och det har hjälpt mig orka med. Jag har även ganska lätt stängt av hungerskänslor. Därför tänker jag att smärtförnimmelser borde fungera på samma sätt. Det är bara att stänga av.

Jag har brutit ett ben i min hand och gått och lagt mig och sovit på saken tills dagen efter då jag gick till vårdcentralen, som i sin tur skickade mig till akuten. Visst gjorde det ont, men om man slappnar av och struntar i det så är det inte så jobbigt. Jag har såklart vrickat fötter, handleder, slagit bort en flisa i ett handlovsben, fått mindre skrapsår och mindre flikar som varit på väg att lossna. Allt i hyffsat vuxen ålder, men inget som direkt gjort jätteont. Istället går det onda över i illamående ibland. Efter några minuter så brukar jag vara återställd. Såklart vrickningar och dylikt ömmar eller kanske får en att halta runt lite, men någon större smärta vetifan.

Det skulle vara intressant och veta hur det hänger ihop. Det borde liksom inte vara särskilt hälsosamt att inte känna tillräckligt med smärta. Risken är ju då att man skadar sig värre, eller till och med kanske struntar i om man slår sig. Jag såg en dokumentär om en unge som inte hade någon förmåga alls att känna smärta — många benbrott blev det.