tjejigt –> fjolligt –> jag

En kul grej som hänt är att några jag känner har påpekat att de behandlar mig annorlunda nu. I det ena fallet så sa min kompis att hon märkt på sig själv att hon agerar annorlunda mot mig på sistone. Hon blev själv förvånad eftersom hon inte trodde hon gjorde någon skillnad på tjejer och killar. Häromdan så blev min granne/slavdrivare/hyresvärd/läromästare också lite förvånad över att det faktiskt sjunkit in att jag är en kille som vem som helst, nästan. Det hon reagerat på var att jag uttryckt mig på ett sätt som är typiskt tjejigt när det gällde att skruva på en grej — då i bemärkelsen att det inte passade in. Rätt kul tycker jag. Jag vill inte tappa bort denna fjolliga sida av mig själv. Ibland tror jag att jag använder fjollighet eller dyl för att manipulera lite och komma undan jobbiga saker. Inte kan väl jag… Fast egentligen kan jag nog.

För min del så blir det här bara bekräftelse på att folk faktiskt börjar ta mig som kille utan att behöva tänka så mycket. Trevligt sen att faktiskt inte behöva fundera på hur man är och bara vara. Fortfarande kan det ju kännas lite läskigt att presentera sig eller känna att man behöver förklara sig på något sätt. Även om det inte behövts särskilt ofta. Det är mest åldern som är svårt att få och gå ihop med mitt yttre… Tids nog blir väl jag gammal och grå jag med, så det är väl bara att tacka och ta emot.