smärta

Ja nu vet jag åtminstone att jag kan känna smärta. Inga problem där alltså. Däremot finurlar jag fortfarande på varför smärtan uppstod. Kanske ska nämna att det är höger fot jag pratar om. Runt hälen, under fotknölarna och fram på vristen.

Det började ömma när jag var ute i skogen till häst och hade foten i en stigbygel. Sen gjorde det mer ont när jag tog ut några hästar i hagen. Därefter satte jag mig på en pall i stallet och tog några djupa andetag innan jag gick mina 50 meter hem, haltandes. Väl hemma i soffan hade jag så pass ont att jag inte riktigt visste vart jag skulle göra av foten. Ringde min mor som brukar veta vad som ska göras och hon sa till mig att kyla ner foten och linda den. Sagt och gjort.

Efter att jag lindat smärtade det så in i helvete att det var jobbigt att andas. Tog två panodil och gick och la mig. Vaknade några timmar senare och tog två tabletter till och lindade om foten, som vid det här laget hade svullnat upp något. Den var ungefär jämntjock runt fotknölarna så de inte längre skymtades bakom svullnaden.

Blev väckt av mobilen 7:45 men somnade om ganska snart då jag inte längre hade ont. Vid 12:30 var jag på benen igen. Hämtade kryckorna, som jag varit tvungen att betala 100 spänn för (vägrade lämna tillbaka dem i ren protest), sist jag inte fick gå på min fot för ett par år sen. Har hoppat runt hela dan. Foten är lite tjock, men ingen mer smärta, tack och lov. Får väl ta det lugnt några dar till.

Fortfarande helskumt att jag inte vet vad jag gjort. Ibland får man ju rätt brutala blåmärken som man inte kommer ihåg vad man slagit i, men att någon lyckas stuka foten utan att minnas när och hur… Det har jag inte hört talas om. Jag har varit extremt nykter de senaste tio åren kanske bör tilläggas.