varken medveten eller närvarande

Nu har jag sjukt mycket saker att göra. Jag kan inte slappna av en sekund. Min psykolog har skickat med mig papper om medveten närvaro. Hon tycker visst jag ska bli lite mer zen eller nåt. Det knäppa är att när jag ska fokusera på vad det nu än är jag ska fokusera på så tänker jag ju bara på henne istället. Kanske hormonerna som spelar mig ett spratt… Fast det är inte så (även om hon är rätt snygg, men det är de allihop — chixen alltså). Tänker mest bara på vad hon sagt om uppgifterna, hur jag ska göra.

Medveten närvaro handlar om att fokusera på en grej och använda alla sinnen utan att tankarna flyger iväg på annat håll. Meditation skulle man kunna kalla det.

”Vi kan styra det vi uppmärksammar och på så sätt kan vi också styra våra tankar, känslor och handlingar.” (källa)

Jag kan dock inte styra något alls… allra helst inte då jag verkligen försöker. Det kommer en miljon tankar och bombaderar mig. Dessutom ska man slappna av i kroppen och då får jag spring i kroppen och den måste börja skutta runt och vifta på allt som går att vifta på.

Nu sitter jag ju stilla, men inne i mig rör sig allt i överljudshastighet. Svårt att gå och lägga sig då. Svårt att vara här i nuet, när jag tänker på att imorgon ska jag upp tidigt (egentligen inte förrän 9) istället för att vara här och nu och göra mig iordning för sängen…

Jag gör väl ett försök. Godnatt folks!

(förresten så försökte jag slappna av och ligga och lyssna på ljud någon morgon (fm egentligen), men då somnade jag bara om varenda gång)