panik
17/06/2008Allt har varit helstressigt, fast egentligen inte, men så fort jag har mer att göra än gå upp och äta så får jag lite panik. Nu är tävlingshelgen (kan hända att jag återkommer om det, ha tålamod mina vänner) över och jag sitter på tåget på väg söder ut. Min mamma ville ha hem mig till midsommar. Vi sågs ju senast i februari då läget var allt annat än avspänt.
Nu har jag i princip ingen möjlighet att rymma hem tidigare. Jag blir tvungen att konfrontera folk där hemma som inte har en blekaste aning om vad som hänt mig det senaste halvåret. Spännande, eller kanske mest skrämmande. Borde nog ha gett dem lite betänketid, men jag vet inte hur och vad jag ska säga. Nu kommer det antagligen upp av sig själv, för det känns osannolikt att ingen märker nåt. Jag har trots allt gått upp minst 5 kg muskler och totalt ca 8 kg sen jag såg dem sist. Framför allt är rösten bra mycket lägre nu.
Som sagt, spännande. Samtidigt panik. Fast det ska nog gå bra. Jag peppar mig själv.
…träffat en människa än så länge. Ingen kommentar eller konstig blick. Får väl se vad jag ska säga. Måste iaf presentera om mig eftersom mitt gamla namn känns på tok för avlägset.
Till och med min mamma försöker säga ”rätt” lite emellanåt, vilket jag inte alls var beredd på. En eloge till henne.
Du e så himla tuff, lycka till mannen.
Jag hoppas att alla du möter ser och förstår hur skön du är.
/Frida
OK, I’m back! INgen semester här inte… bara slita för brödfödan och samtidigt hålla näsan över vattenytan i ordets bemärkelse
Men du, midsommar är slut nu… // maluca
Frida: tackar, fast klart alla bara älskar mig
vad annars?
maluca darling: midsommar är nåt bra så det får man dra ut på extra länge
se upp för kallsupar bara.