tålamod saknas

Nu när jag varit ledig en del så har jag kollat lite vloggar på YouTube. Rätt många FTM på andra sidan Atlanten som lägger upp vloggar så man kan se hur de förändras av hormoner och även bröstoperationer. Det jag reagerar på är att de ofta får väldigt märkbara förändringar på kort tid. Några efter så lite som tre veckor. Själv tycker jag knappt det hänt något alls på sju månader. I jämförelse alltså. Jag har ju skrivit upp en del saker här, så visst händer det. Fast fan vad slött det går.

De i USA måste tyvärr bekosta sin vård själva. När det gäller bröstoperationer så verkar det som att de ofta väljer det alternativet som ger omedelbart resultat. Vilket borde vara billigare, men sällan särskilt snyggt. Ändå blir jag avundsjuk då de kan ta av sig tröjan efter bara någon vecka. Då ser det bra ut förutom de enorma ärren under brösten… och det är ju tyvärr dem man får leva med sen.

Jag tyckte att det kändes lugnare med rätt hormoner i omlopp och en snygg överkropp kunde få ta tid, men nu när det är sommar så känns det hårt. Jobbigt också att inte veta när jag får komma in igen. Jag vill inte vänta en dag i onödan. Nästa sommar kommer jag kanske kunna ha bara t-shirt eller linne på mig. Än så länge får jag väl nöja mig med att det ser ok ut om jag har ett äckligt tajt linne under t-shirten.

Egentligen behöver jag inte vara så otålig. Nu är det faktiskt rätt sällan folk tror att jag är tjej. Men det klart att lite hår i ansiktet skulle kanske få mig att se lite mer vuxen ut. Om det inte vore för att jag är piercad och tatuerad så skulle jag antagligen max vara 13.