mitt liv som ungkarl

Jag behöver inte tänka så noga på att byta kallingar och duscha. Jag kan gå runt i mitt sunkiga och stökiga hus och fisa hela dagarna. Det är inte särskilt trevligt. Jag vill gärna lukta gott och ständigt vara iklädd sexiga — och framför allt rena — kallingar. Jag vill gärna att mitt hem ska vara skinande och helst slippa tävla med hunden om vem som fiser äckligast.

Nu är det läge att rycka upp mig och ta mig ut i världen igen. Mitt singlande har även inneburit celibat och det är rätt överskattat — om det nu ens är skattat alls. Jag är definitivt inte ute efter något seriöst. Jag är inte heller bekväm med konceptet one-night-stands, så jag vet inte riktigt var jag hamnar då. KK?

Det jag saknar mest är nog kontakten. Bara sitta i soffan uppkrupna brevid varann och känna varandras värme. Visst, jag har ju alla djuren, men en annan människa är något annat. Även om vi tar bort sexet. Jag känner mig fortfarande inte tillräckligt bekväm för att vara med någon ny främmande människa. Det är skillnad med folk som redan vet omständigheterna…

Jag gjorde en paus och kom precis upp från stallet. Det är nybörjarkurs och en söt tjej som är med… alltid lika trevligt. Har snackat med min kompis om det att spektrat på vad som är snygga tjejer har utökats rejält. Vet inte vad det beror på, för så desperat känner jag mig inte. Bara det att jag uppskattar många olika kvinnligheter eller vad jag ska kalla det. En feminin tjej som ändå tar för sig och vågar lite blir genast intressant. Däremot är jag inte så förtjust i klassisk skönhet där allt ska vara perfekta proportioner. Hellre något som skiljer sig. Men ändå finns det så mycket jag är svag för att nästan alla kan bli vackra i mina ögon.

Självförtroende är sexigt, men självsäkerhet (lätt förväxlat med självförtroende, men utan den inre säkerheten) är osexigt. Intellekt är viktigt, fast vi kan ju vara intelligenta på olika sätt. Jag ska nog börja ge lite komplimanger och se vart det leder. Det finns i alla fall kandidater där ute i stora vida världen. Den rätta/rätte tror jag inte på. Det finns så många människor och vi förändras ständigt så sannolikheten att vi bara ska fungera med en person hela livet är nog rätt minimal.