Yes. Tanken är att man ska klara det om man följer programmet här. Jag måste helt enkelt prova. Maxade igår efter två dar med usla matvanor (eller snarare en evgihet, men två dar utan riktig mat i alla fall) och värdelös sömn. Jag orkade 43 stycken. Var väl ok. Jag har legat runt 35-40 oavsett om jag varit vältränad eller ej. Nu väger jag ju mycket mer, men vikten är mest muskler, så det tar väl ut varann ungefär.
Idag började jag på vecka tre som de föreslog och den högra kolumnen. Första dan var ok iaf och när jag maxade på sista setet tog jag 33 utan att ta ut mig allt för mycket. Jag ska ge det en ärlig chans bara för att det skulle vara kul och se om jag pallar. Tror nog jag kommer fastna iaf två veckor på vecka fyras program. Sen är jag tveksam till om jag kommer klara mycket mer än 60 totalt efteråt. Det är ju tänkt att det ska gå att köra på sex veckor, fast det är nog lite väl optimistiskt.
Får se om jag kan lyckas motivera mig själv. Det brukar vara där det skiter sig. Nu har jag åtminstone skrivit här, så nu får jag se till att följa upp. Vore ändå rätt grymt att palla hundra armhävningar — nån gång i livet.
Gick en runda med hundarna för någon dag sen. Min morsa har hittat ett hus hon kan köpa. Det gröna med skylten Fregattgatan på. Perfekt skick. Tyvärr kommer det nog inte gå under miljonen ändå för området är så pass attraktivt.
Jag har försökt att inte tänka så mycket på alla som har försvunnit ur mitt liv denna sommar och höst. Det har ju ”bara” varit några hästar. De åkte iväg till sina ägare en efter en och de flesta har jag nog också blivit uppdaterad om vart de är och vilka deras nya ägare är. Jag har sett några bilder. Hört att allt är bra. Jag tvivlar inte på det heller, men jag saknar dem. Alla har sina egna personligheter och sätt. Några ”klickar” man med direkt och några är ”pain in the ass” mer eller mindre, fast med charm liksom.
Största skillnaden mot människor är väl just att de inte kan tänka som vi. De kan bara göra och reagera på ett relativt förutbestämt sätt. Variationerna är inte så stora och om de får vara i en miljö som fungerar för dem och tillgodoser deras behov så blir de rätt enkla att ha och göra med. Det enda vi behöver göra mot dem är att använda vår grova tolkning av deras kommunikationsmetoder. De försöker förstå och göra det vi vill så långt de kan.
Jag saknar inte bara individerna. Känslan när man har tagit in dem på kvällen och de står och mumsar på sina strån. Lampan är släckt och månen lyser upp hela gården. Klockan är nio halv tio och det är så ljust att man kan ta jycken på en skogsprommenad. Tystnaden. Friheten. Det är underbart.
Om jag någon gång får chansen att ta en häst och dra ut i vildmarken då vet jag inte om jag kommer tillbaka. Jag skulle kunna bara vandra omkring. Jaga och äta vad jag får tag på. Det är en dröm att få göra det under en period åtminstonne.
Sen kommer jag ofta på det att jag är så himla social av mig. Gillar inte att vara själv särskilt länge. Gillar inte att inte prata med andra människor. Tänker att jag vill ha någon med mig. Tror att det kan vara svårt att ha någon med sig på ett sånt äventyr. Man måste verkligen kunna stå ut med varandra i alla lägen då. Sen är det alltid en nackdel att hänga upp saker på andra. Jag ska fanimej göra detta själv. Någon gång ska det bli gjort.
Hobo, min första ponny (inte min, men ändå alltid min)
Gräs på rulle. Jag antar att de flesta känner till fenomenet. Jag kände till det, så när jag blev tillfrågad om jag ville komma ut till en herrgård och lägga ut några rullar, tackade jag ja. Det var ungefär som att lägga golv förutom att det var gräs. Raka rader. Knipa ihop skarvarna, skuffa in jord under om det uppstått gropar (typ ett fotavtryck) och skära till ytterkanterna. Bråttom är det också för gräset är hoprullat samma dag och börjar kompostera när det står framme i solen — luktar gammal unken kossa typ.
Jag blir rätt lätt fascinerad av sånt här. Tänk att man kan ta en gräsmatta, rulla upp den på rullar, skicka iväg den och lägga ut någon annan stans. Vilken idé! Typiskt västerländskt att inte orka vänta på att en massa frön ska ta sig. Tre veckor tar det väl ändå innan det går att köra med gräsklipparen (sån man sitter på alltså). Tre veckor och en jävla massa vattnande. Men det är det tydligen värt, för grönt blir det och rutigt.
Jo nu är det faktiskt vår även här. När jag var i Skåne i mitten av februari såg jag en massa blåsippor och skuttiga kalvar. Det kändes vårlikt. Nu är jag några breddgrader norrut och idag såg jag första blåsippan. Dessutom var det inte längre tyst när jag gick i skogen i morse. Det var ett fasligt kvittrande på diverse parningsvilliga fåglar.
Bara någon vecka sen var här en sista släng av vinter med någon knapp decimeter snötäcke och isformationer över gamla vattenpölar. Passade på att ta några märkliga bilder med min mobilkamera (värdelös sådan tyvärr), men ni kan åtminstone få en idé om vad jag såg under min tur i skogen.
För några dar sen i vårvädret…
Jycken och den långnästa stallkatten leker kurragömma i vårsolen.
Om ni inte håller för ögonen så kan det hända att ni får se fler konstiga bilder från min mobilkamera. Sponsorpengar till en riktig kamera mottages tacksamt på mitt konto vilken dag som helst
Nu har jag snart spenderat en vecka med ingående förhandling mellan mitt mobila bredband MacBook Pro. Jag försöker vara diplomatisk. Jag försöker allt. Jag letar på forum. Jag har ringt 3’s tekniska support i hopp om att äntligen få prata med någon som är teknisk. Det har såklart inte hänt. Enda svaret är, ”Testa på en PC!”. ”Tack”, säger jag uppgivet. Det gick inte ens att få liv i modemet sist jag provade på en PC med XP.
Det knäppa är att jag är så nördig att mitt allt detta hat och frustration, så har jag nästan kul. Japp, kul. Bara jag får skiten att funka snart. Det vore nice.
Mycket buggigt surfande verkar leda fram mot lösningen. Från ena forumet till det andra. Under tiden hittar jag en massa som inte är relevant, men ack så intressant. Vilket tar tid. En väldig massa tid för att vara bestämd. Det är ett av mina stora problem. Borde ta upp det med min kära KBT-tant (hon är värd ett helt eget inlägg).
Imorrn är slutet nära… jag känner det på mig. Om lösningen inte mirakulöst uppenbarar sig kommer jag troligen hoppa på modemet. Egentligen borde jag hoppa på någon chef på 3.
